117 – Italien – passionerad. Låter som drömlandet för de allra flesta – Varför?

Publicerat den av


Personligen har jag inte riktigt haft den där Italienska ådran på topp i min kropp, den där som gör att jag hela tiden lockas till landet, och när jag väl är där, så skulle min kropp vara tillfredsställd.
Jag har besökt landet ett antal gånger, i lite olika sammanhang, mest på ledighet. Denna vår hade vi för avsikt att ta tåget till Portugal, men när man aldrig öppnade upp landet efter Pandemin, så bestämde vi oss i Januari för att nu skippar vi Portugal detta år, och tar sikte på Italien. Mina kunskaper om Italien är inte riktigt på topp, visst kände jag till huvudstaden Rom och Florens, lite om Milano, samt då SanRemo och Lido de Jesolo för de två senare platserna hade fått besök av mig tidigare. Kanske inte genuint Italien, men ändå Italien. Nu på denna vårresa, som för övrigt hade ambition att bli betydligt längre, kanske sex – sju veckor, när vi åkte hade vi inte riktigt den planen klar. Jag försökte läsa på. Längst ner på klacken i Lecce, hittade vi ett boende som på beskrivningen skulle passa oss, en lägenhet med köksmöjligheter som dessutom låg relativt centralt och som inte rensade vår reskassa. De övriga platserna på klacken kunde vi lätt nå med hjälp av tåg. Bari, Brindisi, Gallipoli, Taranto och kanske några till. Vi fick avgöra när vi var på plats.

Huvudgatan i Bari, Italien
Huvudgatan i Bari – Italien

Avresa sattes till en tisdag i slutet av Februari. Normalt går våra färjor från Visby ganska regelbundet, det är sällan de ställs in. Just denna tisdag, blev den inställd. Det meddelades dagen innan, så vi hann boka om ock åka med dagen innan. Bokade hotell centralt till rimlig pris, så det lilla problemet som uppstod, det visade sig vara en ganska bra lösning för oss. På Tisdagen hade jag planerat att åka från Visby på morgonen och ta tåget från Stockholm till Hamburg för att komma fram till Hamburg strax efter midnatt. Vi åkte på Interrail, vi hade köpt var sitt tio dagar inom två månader i första klass, så det gick bara åt en resdag, förutom färjan. Den ingick inte i Interrail, så det spelade ju ingen roll. I stället blev det att vakna i lugn och ro, ta en långfrukost, innan vi gick ner till Stockholms Central och bordade det första tåget på vår resa. Nu gick det inte hela vägen till Hamburg, det var byte i Köpenhamn. Men på tåget hade vi beställt lunch, en lunch som jag måste säga utföll till väl belåtenhet. Ville vi ha ett glas vin, så kunde vi få det, men själva inhandla det i Bistron. Nu kände vare sig hustrun eller jag för sådana utsvävningar, så vi nöjde oss med det vatten som serverades till lunchen. I rätt tid kom vi till Köpenhamn C

Köpenhamn Central, första bytet till Italien



Jag har en viss erfarenhet av Köpenhamns C, efter att ha besökt staden några gånger. Vi bodde i Lahom under några år, och det räknas nästan som en förort till Köpenhamn. Men då kom vi varje gång in på KÖpenhamns C med tåget från Helsingör, och kunde gå in i den stora ankomsthallen, och därifrån ut i det härliga Köpenhamn. Nu kom vi in på spår 26, som ligger lite utanför den vanliga banhallen, och det blev lite förvirring i mitt huvud. Nja, några minuter senare hade jag orienterat mig, och vi fann på vårt tåg, det som skulle ta oss vidare till Hamburg.

Köpenhamn – Hamburg, mot Italien



Från Köpenhamn gick tåget i rätt tid. Konduktören fyllde på med kaffe, vatten och lite kakor, till oss som satt i Första klass. Kvällen var i annalkande, så för min del räckte det med vatten, jag ville gärna somna så fort vi kom fram till Hamburg. Vårt tåg hade ett byte i Fredericia på sju minuter. Jag hade aldrig besökt staden eller dess station. Visst, på våra bilresor i Europa, hade vi passerat staden vid ganska många tillfällen, det är ju brofäste till Lilla Bältbron. Jag kom på mig att vi aldrig stannat, inte ens för en fika. Nåväl, det hade säkert inte hjälpt oss speciellt mycket, eftersom tågstationen är en sak, fikat är något annat. Det var inga som helst problem, man gick ner för tarppan till en kulvert, gick några steg bort, och upp för en liknande trappa, byte av perrong, och där stod vårt danska tåg, det som tar oss hela vägen ner till Flensburg, där vi skulle byta nästa gång. Samma sak här, vatten, kaffe och kakor låg i en liten hylla, där alla kunde ta vad som önskades. Nu hade kvällen dock kommit en bit på väg, jag avstod från allt.
I Flensburg blev bytet om möjligt än smidigare än i Flensburg. Vårt tåg stod på samma perrong, så det var bara att gå tvärs över. På perrongen stod ett antal poliser, de kollade några, oss Seniorer log de mot och vinkade vidare. Vi ser väl pålitliga ut, eller. Jag vet inte, de som kontrollerades var yngre personer, det var dock inte större intermezzon, alla släpptes vidare. Sista etappen till Hamburg, trodde jag, men icke. Nytt smidigt byte i Neumünster, med några mil kvar till Hamburg. Från Flensburg var det tyska lokaltåg, så vi hade ingen fördel av våra Första Klassbiljetter. Det spelade ingen roll, det gick så snabbt. När vi rullade in på Hamburgs Hbf, så hade klockan passerat midnatt, vi hade bokat ett hotell som ligger ganska nära Hbf, men man ska gå genom ett kvarter, där det finns en del pundare och lite annat opålitligt folk. Vi valde att ta en taxi, som kostade €7 en väl investerad summa. Sängarna är sköna på detta hotell, jag somnade ganska fort.

Resdag 2 Hamburg – München

Porten till Gamla stan München - Tyskland
Porten till Gamla stan München – Tyskland



Tåget skulle gå 0901. Vi hade ingen frukost på hotellet, utan lämnade direkt. Promenaden till järnvägsstationen är mycket mera behaglig när det är ljust. För att kompensera den uteblivna frukosten, tog vi var sin färdigbredd macka från en brödbutik på vägen till stationen. Väl på tåget var vi tvugna att köpa kaffe, till en kostnad av €3.20, då får man en halv mugg av mindre modell. Det är betydligt snålare här än i både Danmark och Sverige. I München hade jag bestämt möte med en reporter, som ville intervjua oss, i utbyte mot att han visade oss vårt hotell. Ett alldeles utmärkt byte enligt min åsikt. Hotellet låg tio minuters promenad från Hbf. På kvällen var det ner i gamla stan, som låg nära vårt hotell. Mat och var sin dricka, öl till mig vin till hustrun. Hem och i säng.

Resdag 3 München – Bologna



Innan vi åkte kände jag att det här kunde bli en av höjdardagarna på resan, de österrikiska bergen skulle passeras. Mycket riktigt, det blev en upplevelse. Jag är lite svag för vatten med en fond av ett berg, det fanns några sådana passager här. Framme i Bologna, kom minnet av det förskräckliga terrordådet som ägde rum här i början av 1980-talet, och där massor med männsikor blev skadade om många människor dog. Det var lite kymigt att gå här, det måste jag erkänna. Jag vet inte om det var just det dådet, eller något annat som har gjort att det finns så mycket poliser på de Italienska järnvägsstationerna. Men det känndes genast lite tryggare att se alla dessa poliser befinna sig på plats. Vårt lilla hotell låg sju minuters promenad från stationen, ett utmärkt litet rum, på andra våningen. Vi kom fram på eftermiddagen, så vi la bara in våra väskor och gick ner på stan, eller försökte hitta centrum framförallt en restaurang. Det var inte det enklaste, jag fick inget grepp om staden. Utanför järnvägsstationen, som vi besökte igen, för att köpa sittplatsbiljetter till morgondagens resa, låg ett stort hotell med en stor skylt, Restaurang. Dyrt tänkte jag, men vi smet in där efter att vi misslyckats med att hitta något på promenaden. Det visade sig vara en riktigt bra restaurang, de kunde steka köttet som jag anser det ska vara gjort, well done. Och till det fick vi in en god sås. Smaskigt, men smakar det så kostar det. €77, då med var sitt glas utmärkt vin till.

Resdag 4 – Bologna – Lecce i Italien



De Italienska snabbtågen från TrenItalia heter alla något med Pilen, eller på Italienska Freccia Rossa, Argento eller Bianca, röd, silver eller vit. Den röda Frecciarossa har två olika 1000 och 500, båda är snabbtåg som går på nya anpassade spår. Silverpilen går delvis på anpassade spår, men kör även på ordinarie spår, medan den vita pilen, Freccebianca, kör så snabbt det är möjligt på ordinarie spår. Det här är dagtåg, det finns en variant av nattåg, Notte. Dessa har jag inte provat, och kan därmed inte uttala mig. Till dessa snabbtåg har TrenItalia även ett bra antal lokaltåg, där det inte krävs någon platsbiljett. Vi åkte Bologna – Lecce, en resa på lite drygt sju timmar. Resan gick längs den Italienska östkusten, och från Ancona och söderut till i princip Bari gick den längs kusten så att vi såg havet hela tiden. Det var vackert.
Lecce hade vi satt upp att här skulle vi stanna en månad, och hade därför hyrt en lägenhet med ett kök eller åtminstone en köksplats. Det visade sig vara ett väldigt litet rum, där köket låg i ett annat rum, ett kök som delades med de övriga som bodde på samma plan. Jag förväntar mig att det finns sittplatser, det fanns sittplatser här, dock av de enklaste modellen från IKEA, du vet de där som man knappast vågar röra ens på bild. Vi båda fick ont i både rygg och höfter. Ingen direkt matplats fanns det heller, väggfasta bord, som man vek ut från väggen. Samma sak här, av enklaste modell från IKEA. Jag har inga problem med IKEA, det finns olika kvaliteer, vill man ha lite stabilare, så betalar man för det. I det här fallet ville man tjäna så mycket pengar som möjligt, utan att erbjuda något. Uruselt enligt min åsikt. När vi kom, i slutet av februari, så hade värmen inte kommit, ännu. Det fanns en värmekälla, men den fick vi inte använda, det kostade pengar. Värdinnan var och knäppte av den så fort vi lämnade för att gå ner på stan. Det var svinkallt. Hon var även och knäppte av värmen i köksrummet på kvällen efter att vi gått och lagt oss, så när man kom upp på morgonen, så var det kallt. Ingen trevlig upplevelde. Nåväl, vi stannade i tre veckor i stället för de fyra vi hade betalat för. Vi åkte till Bari i stället. Det visade sig vara ett bra val, Lecce hade vi klarat av på de tre veckor vi var på plats. Har du inte besökt Lecce, så ska du definitivt besöka staden, full av Italiensk kultur. Man säger Södra Italiens svar på Florens, då förstår du nivån. Bari visade sig vara en höjdare, också, en utmärkt blandning av gammalt och nytt. Den korta resan mellan Lecce och Bari köpte vi biljetter till och åkte lokaltåg. En del av lokaltågen är riktigt moderna och fina, utrustade med toalett och infoskylt. Kanske inte fullt bekväma när man ska åka längre sträckor, men en kortis, som en dryg timme mellan Lecce och Bari fungerar det utmärkt.

Resdag 5 – Bari – Rom

Fontana di tervio – Rom – Italien



Är man i Italien måste man besöka Rom. Och vi hade inte besökt den Italienska huvudstaden. Det fanns ju de klassiska besöksmålen, Colosseum, Spanska trappan, Fontana di Trevio, Forum Romana och Vatikanstaten. En sak lärde vi oss, Rom har massor med besökare, och det fylls på ordentligt när det är stora evenemang. Vi kom den helgen då Maraton i Rom skulle avgöras. 90 000 löpare och deras bihang, vilket torde vara sammanlagt upp emot 300 000 extra besökare. Det märktes i den undermåliga tunnelbanan, där man nästan fick känslan av Tokyo, du vet där man trycker på människor. I vart fall, denna trängsel är ju himmelriket för ficktjuvar, de la beslag på min plånbok, trots att jag hade den i fickan med ett stängt blixtlås, så var de där och pillrade ur den utan att jag märkte något. Vi hade dagen innen hämtat ut €500 så det fanns ju ganska ordentligt med kontanter. Till detta mina kort, körkort och lite annat, så det blev att sätta sig vid närmaste rastplats och spärra kort, polisanmäla och ringa försäkringsbolag. Allt gick oerhört smidigt, vi hade tydligen någon allriskförsäkring som gjorde att vi fick en viss ersättning för kontanterna. Och vi kunde ju visa, via kontoutdrag på banken att vi hade hämtat ut dessa pengar. På banken var det inga som helst problem att spärra mina kort, och körkortet, logga in på vägverket eller trafikverket, fyll i personnumret, så var det anmält och klart. När vi kom hem några veckor senare, så var det bara att åka till trafikverket, ställa sig framför en kamera, och låta maskinen ta ett kort, så var det klart. Banken hade skött sig utmärkt, mina bankkort låg på plats. Trots olustkänslan av att bli av med det viktigaste, tycker jag ändå att det fungerade alldeles utmärkt, när jag blev drabbad. Tack polisen, länsförsäkringar, och trafikverket, det skötte ni utmärkt.

Besöket i Rom



Vi stannade en vecka i Rom, tanken var då att besöka de stora besöksmålen. Vi började med Colosseum. Trots incidenten dagen innan åkte vi tunnelbana in till Termini, den centrala stationen. Och så en liten promenad, så var vi på plats. Vi liksom väldigt många andra. Även här fanns det säkert massor med ficktjuvar, det är lite svårt att avgöra, de håller sig lite diskreta. De som däremot inte håller sig diskreta är alla dessa försäljare, och här snackar vi verkligen krims krams. En av de skulle bjuda mig på ett armband, bara för att jag var svensk. När han väl knutit armbandet på min handled kom den verkliga anledningen, han ville ha några coins. När jag sa att jag inte hade några blev han ganska intensiv, men jag vidhöll att jag var black. Det var när jag förklarade gårdagens fickstöld som det gick upp ett litet liljeholmens att den gubben han har nog inte så många coins. Han gav upp till slut, jag stod där med ett armband med en elefant på, och undrade vad jag skulle ha detta till. Jag använder i normala fall vare sig armbandsklocka eller annan utstyrsel, så det känndes ovant. Jag tänkte att den får sitta på en stund. Vi gick runt vid collusseum ett tag, för att sedan ta tunnelbanan till hotellet. Väl där plockade jag av armbandet, och har inte haft det på sedan dess, och det lär aldrig komma på igen.
Resten av tiden i Rom besökte vi de övriga platserna som man “ska” besöka. Spanska trappan och fontänen där Anita Ekberg badade i Fellinis film “La dolce vita”. Även här var det trängsel, och säkert en massa ficktjuvar. Vid Pantheon var det en gigantisk kö, så jag tänkte att här ska de säkert ha massor med pengar i Entré. Där hade jag fel, in kom man alldeles gratis, om man nu var rätt klädd. Shorts och kortärmat gick inte, inte heller skulle man ha någon huvudbonad, ang huvudbonad så är det samma regler här som i svenska kyrkor, den plockar man av när man går in. Jag var väl lite exalterad, så jag glömde min nyinköpta lila italienska keps. Vakten tittade på mig och pekade på huvudet, då kom jag på mitt misstag, och plockade bort den direkt. Då fick vi komma in. Så gick vi igenom Formana Romanum, Ruinerna efter det gamla Romariket centrum. En dag ägnade vi åt Vatikanstaten, främst Petersplatsen, vi hoppade Vatikanmuseet, dels för att kön var gigantisk, men även backade vi för inträdet, motsvarande 500 sek.

Resdag 6 – Rom – Como


Ända sedan jag fick läsa om Comosjön första gången, det är många år sedan har jag haft en önskan om att få uppleva platsen. Nu på vår Italienska resa blev det verkligt. Snabbtåg på en av Italiens mest frekventa linjer, den mellan Rom och Milano, samt ett lokaltåg till Como, så var vi på plats. Taxi till en lägenhet vi hyrt, det visade sig ligga väldigt centralt i stan. I övrigt av Como kommer jag egentligen bara att minnas prisläget, som var väldigt högt, när till och med en BIgMac från McDonalds kostar 25% mer än i övriga Italien, då inser man att det kostar att besöka staden, som i övrigt inte hade något att tillföra, förutom den magnifika utsikten över sjön och bergen i bakgrunden. På ena sidan fanna de magnifika patriciervillorna, som de flesta tagits över av kommunen, för de som bodde där tidigare inte hade råd att ha husen kvar, eller så skaffade man andra hus längre upp i bergen, där alla andra som har välförsädd plånbok slår sig ner. I Como behöver man inte bekymra sig över staden, utan ett par bra skor, och en promenad längs stranden vid sjön, det spelar ingen roll vilken sida du väljer, det blir vackert från båda hållen. Vi stannade fyra nätter i Como, vilket är fullt tillräckligt.

Resadag 7 – Milano – Mannheim



Hemresan påbörjades egentligen på resdag fem, då vi lämnade södra Italien, men med två ganska långa stopp, Rom och Como. Men den egentliga direkta hemresan började med denna resdag. Vi vaknade i Como, tog med oss en frukostmacka som vi ordnat, och tog oss till San Givanni, tågstationen i Como, för en kort Regional resa till Milano. Där bytte vi till snabbtåget till Mannheim i Tyskland, där vi hade bokat ett Gaesthouse i närheten av stationen. Egetligen bara för övernattning. Allt fungerade, så länge vi var kvar i Italien, så var det munskydd på, passerade vi gränsen till schweiz, så åkte det av, för att vid nästa gräns, den mot Tyskland, åka på igen. Olika länder har olika regler, bara att följa.
Resan gick utmärkt, i Italien fick vi kaffe, passade utmärkt till våra smörgåsar. Schweiz är minst lika vackert som Österrike, och dessutom slipper vi den extra avgift som tas ut om du åker via Österrike. Ankomst till Mannheim, slå in på Google, var hotellet befinner sig. Följ kartan i några minuter och det stämmer, gasthouset ligger på plats. In hämta nykeln, vi satte oss vid ett bord och tog in var sitt glas, jag tog en öl, hustrun vin, så njöt vi av att vara på plats. Det visade sig vara en utmärkt restaurang, så vi kom aldrig ut på stan, det får anstå till nästa gång. Vi gick upp på rummet, lämnade väskorna och gick ganska snabbt ner i restaurangen igen. Här beställde vi in god mat, jag tog en snitzel och stekt potatis, hustrun hälleflundra. Säga vad man vill om det Italienska köket, men speciellt variationsrikt är det inte, Pizza och Pasta på alla restauranger, och skulle någon lyxa till det med en köttbit, så är det inte tillagat på något vidare sätt. Så att komma hit var ju himmelriket. Vi åt nästan som att vi inte sett mat tidigare, så var det inte riktigt, vi hade inte sett god ordentligt tillagad mat på drygt en månad, därav vår glupshet.

Resdag 8 – Mannheim – Hamburg


Ny resdag, denna gång inom Tyskland. Det känns numera hemtamt. Resan till Hamburg gick utmärkt. Vi hade bokat ett nytt hotell, som skulle ligga betydligt närmare det vi hade på nerresan. Det visade sig vara alldeles korrekt, kanske hundra meter från huvudingången till Hamburg Hbf stötte vi på hotellet, ett perfekt övernattningshotell, med bra dusch och frukost. Vi ställde in väskorna, och gick ner på stan. Senast vi besökte Hamburg hittade vi en restaurang gata, den letade vi efter denna gång, också. Tvärs över det lilla torget låg ett nytt stekhouse, Steakhouse St George, som vi klev in på. Visade sig vara ett lyckokast, en alldeles utmärkt och vällagad mat, med ett utmärkt vin till. Så blev det en alldeles utmärk dag.

Hamburg på kvällen. - Tyskland
Hamburg på kvällen. – Tyskland

Resdag 9 Hamburg – Stockholm


Med tanke på det oroliga läget i Europa, var det med en viss spänning vi klev på tåget som skulle ta oss sista biten hel till Stockholm och övernattningen. Det som var spännande var att vi skulle byta tåg i Köpenhamn, och vi visste att tåget till Köpenhamn kunde ta lång tid på sig, för att man i Danmark ville ha koll på de flyktingar som eventuellt åkte med vårt tåg. Jag hade hört att de kunde bli stopp i Padborg på flera timmar ibland, och då skulle vi missa vårt tåg. Det hade i och för sig inte varit något större bekymmer för oss, vi kunde med stor sannolikhet ringt och bytt tåg. Om det var flyktingar med, så var det ju bättre att de hade kunnat åka med i trygghet. Vår mat hade väl fått brunnit inne om nu inte SJ hade kunnat flytta på den beställningen. Nåväl, vi kom iväg från Hamburg på utsatt tid, direkttåg till Köpenhamn. Det blev stopp i Padborg, och det klev på ganska ordentligt med poliser, det hela tog några minuter, jag minns inte exakt, men mindre än tio, och när vi lämnade Padborg ropade de ut i högtalarna att vi skulle komma till Köpenhamn på utsatt tid. Det gjorde vi, till och med lite före, så nu hade vi våra 45 minuter på oss att hitta vårt Stockholmståg. Det var inga som helst problem, sista delen på denna långa resa var inledd.
Lite banarbete och annat gjorde att vi var omkring 45 minuter sena till huvudstaden, ett ytterst marginellt problem för oss. Kort promenad till hotellet, för övernattning.

Resdag 10 – Stockholm – Visby


Efter en utmärkt långfrukost tog vi oss ner på centralen och på vårt pendeltåg till Nynäshamn. Därifrån är det en kort promenad till färjeterminalen. Vi hade ordning på våra biljetter, så incheckningen var inga problem. De vill att man lämnar in sin väska, men vi hade glas och flaskor i våra väskor, så vi gick bara förbi. Ingen som sa något, det brukar aldrig vara några problem. Av någon anledning tog det tid innan vi fick gå ombord på färjan, de släppte på oss tio minuter innan avgång, det är inte bra, det finns många framförallt äldre som behöver lite tid på sig. Och just denna avgång var väldigt mycket bokat, jag har för mig 1460, på en färja som tar max 1650. Då är det inte mycket utrymme kvar. Men vi hittade våra platser, och allt gick utmärkt. Väl i Visby skulle vi ta en Taxi, de som stod inne var förbeställda, och de chaufförer som stod på plats, kunde inte beställa någon till oss. Så jag ringde, de tog inte heller någon beställning. De obeställda bilarna skulle komma i en fil. Det var en som lämnade på annat ställe, och vi förväntade oss att den skulle köra till den anvisade platsen, så skedde inte, utan den plockade på folk som kom, vi som stod i kön, blev således blåsta på konfekten och fick stå kvar och frysa, så småningom kom det en bil, men Taxi Gotland, det här var inte snyggt skött, riktigt urusel service enligt min åsikt.
Hur kul det än är att resa, så måste jag säga att låsa upp sitt egna hem och kliva in, det är ändå en riktigt härlig upplevelse.

Aperol Spiritz – Drycken i Italien numera