Tågluffa i Europa

Har du satt på dig Ryggan? för nu är det dags, igen. Att ge sig ut i Europa, med hjälp av Interrailkortet. Du vet den där lappen man kunde få redan 1972. Då åkte man var som helst, nästan i hela Europa, för blygsamma 750 spänn. Även om det var en fjärdedel av lönen, så var det ändå helt OK. En hel månad kunde man vara ute, och skaffa sig minnen som räckte resten av detta liv, och troligtvis även till nästa liv. Men nu har vi chansen att åter uppkalla dessa minnen, eller skaffa oss helt nya. Oavsett vad som önskas, så är det dags att skippa flygplatser och deras plåtlådor, nu ska vi åka ståndsmässigt, vi har ju kommit upp i ålder.

Första eller andra klass?

För egen del är det inget val, vi tar första klass. Kostar någon liten spänn mera, men det är väl värt varje litet öre. Ofta kommer de in med vagnen, och man får sig en kopp kaffe, kanske en flaska vatten och så en påse med något knstrigt, kex eller kanske chips. Det är kul att tågluffa i Europa.

Andra klass

Jag vet inte om du åkte SJ på sjuttiotalet, det gjorde jag. Jag gjorde min militärtjänstgöring mestadels i Karlskrona. På den tiden bodde jag i huvudstaden. Transportsättet var åtta timmars tåg ena vägen och åtta timmar tåg andra vägen. Dessa boskapsvagnar SJ hade fixat, hade träbänkar, Gick vi på i Karlskrona, så satt träsmaken redan i Ronneby. Bytet i Alvesta till Stockholmståget var ofta en befrielse. Man fick röra på sig. I dag är andra klassvagnarna betydligt bättre, betydligt bättre stolar åtminstone. Men det kan vara trångt.
Vi åkte Stockholm – Gävle ToR strax innan nyår. Det var givetvis fulla vagnar, men det var dessutom vråltrångt. Allt bagage skulle in, och alla skulle ju ha sina väskor på golvet, hatthyllan var nästan tom. Jag tog mig en promenad genom tåget, och såg hur de i Första klass hade gott om plats, alla satt med en god kaffemugg alla njöt. Jag tyckte inte det var kul att återgå till min plats.

Första Klass

Som jag antydde i förra avsnittet så är jag numera för första klass. All den extra komfort man får på köpet är definitivt värt de små kronor extra det kostar. Och ska man tågluffa i Europa, så kan det bli någon liten stund på tåget.

Tågluffa i Europa

Vi har provat på att tågluffa i Europa. På snabbtågen har vi alltid plats i första klass. Det är så skönt att slå sig ner, det är ofta tyst och susande, så att man kan slumra om det finns behov av denna sysselsättning. Det går också att bara stirra ut på landskapet som slingrar sig förbi, det är en av mina favoritsysselsättningar.

RailPlanner

När du köper ett mobilt Interrailpass, så ska du använda en app, RailPlanner, för att fylla i dina sträckor. Förutom att minnas exakt hur du har åkt, så kommer det fram statistik, på hur många tåg du har åkt med, hur långt du har åkt hur länge du har åkt, vad du har sparat i CO2-utsläpp. Således en alldeles underbar liten app. Om nu ditt minne är alldeles värdelöst, så kommer det fram vilka länder du har varit i. Allt kan ju vara kul att berätta för barnbarnen. Mitt egna minne har emigrerat sedan en tid tillbaka, du förstår att jag uppskattar denna app. Utmärkt app när du ska tågluffa i Europa.

Tåg i Italien

Tåg i Italien. Jag har inte åkt tåg i vare sig Spanien eller Frankrike, ännu. Det kommer snart. Men på vår resa blev det en hel del i Italien. När vi åkte söderut, å åkte vi längs den östra kusten. Från Ancona och nästan hela vägen till Lecce, så åkte vi längs havet. En sådan sträckning är alltid positiv. När vi vände hemåt igen, så åkte v sträckan Bari – Rom. Den sträckan går ju över Italien på bredden. Det var i och för sig en upplevelse det också, vi fick förmånen att åka Business Class, på de Italienska tågbolagets stolthet, Frecciarossa, som fritt översatt betyder den röda pilen. Det är höghastighetståget i Italien, som då mestadels går på egen räls, och kommer upp i farter på över 300 kilometer i timmen. Det finns två snabbtåg till i Italien, Frecciabianca och Frecciargento, som fritt översatt betyder den vita pilen respektive silverpilen. Dessa båda sorter trafikerar ibland vanliga spår och ibland höghastighetsspåren.
I Italien finns det dessutom massor med regionaltåg, som i många fall tar sig fram i över 150 kilometer i timmen. Dessa regionaltåg har bara en klass, en andra klass. Så ta dig nu lite mod, och börja tågluffa i Europa.