Italiensk blev det på vårens resa, vad det blir i höst, vet vi ännu inte. På höstens resplan står det både Spanien och Portugal. Och är det som jag, att vin gillas, men saknas lite kompetens, då är det hög tid att råda bot på den bristen. Läser på om landets vinkapacitet, så blir det än bättre, och massor med flera upplevelser. Vin är något många har åsikter om, och det gäller att vara ödmjuk och lyssna. Vi har tagit oss an en del gårdar i Bordeaux, vilket innebar att vi hela den hösten kunde plocka fram ett gott vin till många av de rätter vi hade då. Frankrike kommer att passeras, och jag lovar, vissa gårdar kommer att få ett besök, igen.

Franska vingårdar – Bordeaux vin

Det här är ett av världens mest berömda vindistrikt. Det gäller egentligen bara att välja sida. För egen del är detta redan gjort, hustrun har fått en andel på en danska vingård, Chateau de Haux. Vi styr kosan dit, smakar på lite av de senaste årgångarna, och packar in en och annan låda i bilen. Det finns både vita och röda, så det finns för alla. I vindistriktet Bordeaux odlas vin på ungefär 120 000 hektar och man producerar 900 miljoner flaskor per år. En och annan blir riktigt bra, men det ska man veta, att det finns dåliga viner därifrån, också. Ett tips, är att åka runt och smaka av vinerna. Du får väl ta med dig någon flaska som tack för att du får smaka. När du finns just ditt vin, då ska du lägga det på minnet. Kan du köpa det på systemet, så är väl det bra, men du kanske behöver åka och besöka just din favoritgård, se där vem tackar nej till en resa till Frankrike.

Portugals vindistrikt

Portugal är ett relativt nytt vinland för min del. Vi ska försöka bo en stund i huvudstaden Lisabon, som ser ut att ha lite vingårdar omkring sig. Eller så hamnar vi i söder, Albufeira, där det också finns en hel del godsaker. Problemet är att vi denna gång inte har bilen med oss, så det blir att cykla, eller åka kollektivt. Det senare blir ju en gigantisk och härlig utmaning, vi kan ingen portugisiska, och vet inte hur vare sig tåg eller bussar fungerar. Men utmaningar är till för att övervinnas, om man nu ska upptäcka något. Här i södra Portugal har vi ju två av världens större upptäcksresanden, Vasco da Gama och Henrik Sjöfarare. Jag ska inte gå i deras spår, jag håller mig mera på land. Men med deras nyfikenhet kan man komma långt, och vi bör ju kunna finna på lite trevliga viner i Portugal. För min del spelar det absolut ingen roll om vi glider in i Spanien och letar. Navarra och Rioja ligger visserligen i Norra Spanien, men har vi väl kommit in till Spanien, så bör det vara relativt enkelt att ta sig dit.

Italien – Världens största producent av Vin.

Vi var nyss i Italien, och lärde mig bland annat att det är världens största vinproducent. De allra flesta av Italiens regioner har produktion av både vin och ost. Tipset är att man ska välja både vin och ost från samma region, då får man den största smakupplevelsen. Personligen har jag lite svårt för mjukostar som mozzarella och liknande, jag vill gärna ha en stark hårdost, som jag kan skölja ner med ett kraftigt rödvin. Puglia eller Apuglia, som regionen där längst ner på hälen och klacken heter har både ett bra kraftigt rött vin och en hårdost med mycket smak. Det är klart att jag mådde ganska bra i städer som Lecce eller Bari. Faktiskt än bättre i Bari, fast Lecce hade verkligen sin charm. I Bari finns både gammalt och nytt, jag gillar blandningen. Först en affärsgata, “Via Sparano da Bari”, där alla modemärken har hittat sina lokaler. Fortsätter du när gatan tagit slut, så kommer du in i de gamla kvarteren i staden, mycket charmigt italienskt. En sak som jag inte gillade med Italien var deras brist på matkultur. Jo, det är väl som att svära i kyrkan, men jag tycker inte den är något att hälsa hem om. Det handlar enbart om pasta eller pizza, och hur man får det till världsberömt, det övergår mitt förstånd. Borde vara ganska lätt att genomskåda. Ber man om att få in en köttbit, och om man då som jag vill ha den well done, det vill säga nästan genomstekt, så kommer det in en blodig biff, som fick ligga i stekpannan i två sekunder, enligt min åsikt oätbar. Men Italienarna åt med gott humör, så de vill väl ha den rå. Jag skulle ju föreslå att man stänger köket och bär ut köttet så som det kommer från leverantören, då slipper det bli någon diskussion.

I Tyskland kan man ordna en köttbit

Efter att ha varit drygt en månad i Italien, så tog vo tåget till Tyskland, Mannheim. Där stötte vi på ett gasthouse, med både rum och mat. Rummet var ingen höjdare, vi fick vad vi betalade för, så ingen kritik där. Men det som verkligen var toppen var ett genuint tyskt kök. Jag beställde in en snitzel med stekt potatis. När det kom in tyckte jag det så lite torrt ut så jag frågade om det fanns någon sås. Visst vad vill du ha? Mitt hjärta hoppade några frivoltar, jag hade hoppas på en Bea, men det var att hoppas lite väl mycket, men en magnifik rödvinssås, kunder han ordna. In kom den och jag blev lite lycklig. Som sagt en månad i Italien, på pasta och pizza, så blev detta nästan en lyxmiddag. Hustrun beställde en hälleflundra, och hennes ögon lyste när den kom in. Vi åt och vi åt, och var väldigt nöjda. OK, det var inte helt gratis, men det var länge sedan jag var så nöjd över att få betala för maten som jag var då. Riktigt mätta smög vi sedan upp på vårt rum, och somnade ganska fort. Nästa dag, ny tågresa, nu mot Hamburg. Jag hade siktat in mig på Blockhouse, ett stekhouse kedja i Tyskland, som har levererat god mat vid varje besök av oss. Dock har man sällan en god sås till kötträtterna, så vi har lite tappat intresset. Vi gick åt andra hållet den här gången, vi har en annan restaurang i Hamburg, som tidigare levererat. Men vad skådar våra ögon när vi rundar hörnet, ett steakhouse tvärs över det lilla torget. Måste prövas, sagt och gjort. In och kollar menyn, mycket gott fanns det där. Hustrun fann snabb något hon ville ha, jag var något trögare, men det dök upp en köttbit som lockade, tillsammans med en god sås och pommes. Jag brukar inte vara så väldigt förtjust i pommes, men det fick gå denna gång. Och så kom hon in med vinlistan, en gedigen sådan, med viner av varierande kvalité och pris. Jag beställde ett glas rött, servitrisen fick bestämma. Hon gav ett sådant intryck att hon hade koll på läget. Hustrun ville ha vitt. Efter ett tag kom servitrisen åter, med två flaskor, ev av varje sort. hon ställde fram glas, och lät hustrun prova det vita, vilket föll väl i smaken. Mitt röda blev också en skvätt på botten, och det smakade helt perfekt. Hon fyllde glasen till en lämplig nivå. Maten kom in, det var åter dags att njuta av godsakerna, vilket vi verkligen gjorde. Eller kanske svenska köttbullar.