Vandra en upplevelse för de allra flesta

Vandra. Jag kan tycka att så fort jag sätter på mig mina vandringskängor, så fylls min kropp med förväntan. Det är förväntan på upplevelser, som dyker upp. Och då kan det vara som så att jag bara ska ut på min dagliga morgonpromenad. Då kan jag tycka att jag har lyckats ganska väl. Min kropp vet numera att den mår ganska bra, och jag går ut och promenerar. Vi har en skog strax bredvid vårt bostad, Det är en skog, där jag förlägger det mesta av min dagliga promenad. När jag befinner mig i skogen så andas jag ju in den friska luften som träden nyss har producerat. Frisk luft som min kropp verkligen gillar. I stället för att förlägga promenaden i stadsmiljö, där luften ofta är betydligt sämre, så har jag lärt min kropp att uppskatta den skogsluft som vi tar del av i skogen. Det är ungefär som att man vänjer en hund med något, tycker den om det den gör, så är det enklare att få den att göra sådana saker. Min kropp tycker om att andas frisk luft, och ett tecken på att den ska få göra det är när jag sätter på mig vandringskängorna. Jag känner hur det spritter till i kroppen.

Ett skogsbad förbättrar ytterligare

Om jag tar ett skogsbad på min promenad så känner jag att kroppen mår än bättre. Ett skogsbad är enkelt, man bara letar efter en stubbe eller en sten där ute i skogen. Så slår man sig ner på den stenen eller stubben, kopplar bort alla tankar och sitter där tyxt och känner hur skogen omsluter en. Kroppen fylls av skogens lugn. Har du varit stressad den senaste tiden, att blodtrycket ökar eller är högt, då är ett skogsbad en alldeles utmärkt medicin. Tio minuter på en lugn plats kan få det högsta blodtrycket på en rimlig nivå igen. Sedan gäller det för dig att bara låta det vara på den rimliga nvån, det vill säga att inte utsätta dig för en massa stress, igen. Det är nog det svåraste för det finns alltid en massa saker som kan påverka. 

Minst en skogspromenad i veckan med skogsbad

För egen del är jag senior, så jag kan ta mina skogspromenader när jag vill. Det gör jag också. Det kommer ju in en annan grej med dessa skogspromenader, det gäller att underhålla hälsan. Nu har man kommit fram till det att sextusen steg om dagen är utmärkt för att uppnå bästa hälsoeffekten. Jag vill leva länge, och väl, så jag följer det rådet ganska ordentligt. En liten runda varje dag, då är det mesta i skogen, så måste jag få en bättre effekt för min hälsa. Och ett par stopp för att skogsbada. Och ta det lugnt, det kan knappast bli bättre.

Diabetes behöver underhållas

Visserligen får jag en del medicin för att hålla min diabetes i schack. Men jag är ganska övertygad om att mina dagliga promenader hjälper till en hel del. Det sägs att man ska gå ner i vikt om man skaffat sig diabetes. Jag tog bort omkring tio kilo ganska i början av min sjukdom, sedan har det blivit lite si och så. Men mina promenader gör ju att jag åtminstone inte ökar i vikt, och det får man kanske vara lite glad för.

Bungypumpstavar med på promenaden

Jag har bungypumpstavar när jag promenerar. De ska ge upp till 70% bättre energiåtgång, det vill säga att jag förbrukar betydligt mera energi än om jag bara promenerar. Det är ju bra, för då samlas överskottsenergin inte runt min midja, det kan till och med finns lite chans att jag plockar fram lite lagrad energi, sådant som gör att jag kan tappa några gram till från min kropp. Än bättre för diabetes. Jag har som mål att försöka bli av med mina mediciner. Då måste min kropp kunna hantera diabetesen alldeles själv. Ett sätta att hjälpa kroppen är att motionera, för då förbränner jag det lilla socker jag får i mig. Jag försöker vara noggrann med det jag stoppar i mig, ibland spricker det. Men en miss då och då det ska inte vara några problem, sägs det. Och jag kan inte säga att jag har mått dåligt de gånger jag har missat. Tag en längre promenad, så är fastesocker på topp igen. 

Magnifik motion

Jag har fördelen av att bo nära en skog. När jag tar min morgonpromenad, som kan bli långt in på förmiddagen eller ibland omkring lunch, så är det en liten bit på en gångbana, innan jag svänger in i skogen. Jag kan tycka att så fort jag har träden omkring mig så känns det än lättare att andas, och att kroppen liksom verkar må bättre. Den får ju nyproducerad luft, så det är kanske därför, eller så kanske jag inbillar mig. Låt vara hur det vill med detta, jag mår bra, och det är huvudsaken. Nyttig luft. Kanske man ska börja krama träden. Då kommer de att utsöndra Fytoncider, ett ämne som träden har för att skydda sig mot bland annat insekter. Samma ämne ska vara utmärkt för oss människor att ta in i våra kroppar, immunförsvaret förstärks. Det är ju utmärkt om man kan slippa små förkylningar om andra små sjukdomar, som kanske influensa, eller mera motståndlig mot coronan. Nu har jag ju tagit all vaccin jag kan få, så jag hoppas ju att jag slipper denna pandemi. Men man vet ju aldrig vilka vägar det tar, om det utvecklas några nya varianter. Jag försöker ge min kropp det bästa skyddet den kan få, för jag vill inte ligga där på sjukhuset i någon säng och kämpa med att knappt kunna andas. 

Promenera på resan

Ett av  mina intressen är att resa. Vi reser mest i europa, eller ärligt, vi reser enbart i Europa. Det beror på att jag helst inte flyger, jag tycker det är obehagligt. Då får det numera bli tåget, som är ett perfekt sätt att förflytta sig. Vi har utnyttjat Interrail, och därmed kunna välja hur vi vill resa. Inget stress, missar vi en avgång, så är det bara att ta nästa. För 2022 hade vi två längre resor, en vårresa som handlade mycket om Italien, och en höstresa där vi tillbringade mesta tiden i Kroatien. Jag måste nog säga att jag gillade höstresan bäst. Då hade vi en ganska bra lägenhet, där vi kunde laga egen mat, sådant håller nere kostnaden. Vi bodde en månad i Zadar, jag kände redan när vi lämnade staden en saknad. Jag hade nog kunnat stanna ytterligare en månad, men så gick inte. Det får kanske bli en annan gång. Vi åkte till en annan favorit, Split.Där var vi bara i två veckor, även här kände jag saknad när vi lämnade. På vårresan var det lite mera strul, vi hade hyrt en vad vi trodde var en lägenhet med eget kök eller kokmöjligheter. Det visade sig vara ett litet rum och ett delat kök. Nu var vi där under icke säsong, så vi hade köket ganska mycket för oss själva, men ändå. Det blev ingen bra känsla. Lecce den lilla staden där vi bodde var helt OK, men boendet gjorde att vi flyttade en vecka innan vi skulle. Det var i och för sig ganska bra, då fick vi uppleva Bari, som jag tyckte var en ganska fin stad, och där jag trivdes ganska väl. Men Italien överhuvudtaget är inte riktigt för mig. De har svårt med maten, det är deras två huvudrätter pizza eller pasta, som gäller. Och jag tycker att andra länder lagar deras paradrätter betydligt bättre än vad de själva klarar av att göra det. En pizza har de i Italien en tjock brödskiva, som de lägger lite fyllning på, ibland ganska smaklös. Åt till Kroatien, så är det en betydligt bättre gjord pizza där. Nej Italien går bort för mig som besöksland. De har en massa andra problem, också. Vi besökte Rom, staden som alla tydligen måste besöka. Visst var det härligt att se allt berömt, men det som störde mig var alla ficktjuvar som huserade bland folkmassorna, och alla försäljare, de försökte ju prångla på en en massa skit, och de gav sig inte när man tackade nej. Att man inte tar tag i sådant, tror jag kommer att visa sig snart. Besökarna är ju ganska trötta på alla dessa påhopp, jag tror man kommer att välja andra besöksmål i stället för Italien. I vart fall om man inte kommer till rätta med dessa problem. Ett annat problem stötte vi på i den lilla staden Como. Det har av någon anledning ansetts vara för de rika, och det märktes då på priserna. En vanlig pizza som kostar fem Euro i övriga Italien kostade omotiverat tio euro i Como, och runt omkring. För att inte säga i MIlano, där man hade pressat priset ytterligare, eller så var vi på fel ställen, här talade vi om 12 – 15 Euro för samma pizza.  Tja, det fungerar en stund, men besökare tröttnar, och sådant sprider sig. Vi får väl se om jag får rätt.

Promenera i städer

När vi reser brukar vi ta oss runt med hjälp av våra fötter. Det blir ju inte samma sak som att promenera i skogen, och framförallt så är luften ofta betydligt sämre, tack vare all biltrafik. Men jag uppfattar det ändå som ganska bra, att vi rör på oss, och plockar in våra dagliga steg. Ibland kan det bli ganska många steg på en dag, i Berlin för en tid sedan hamnade vi på drygt 25 000 steg en dag. Det är inte på långa vägar samma typ av hälsosteg, främst för att vi håller ett betydligt lägre tempo, vi promenerar inte, vi spatserar kan man nog säga. Vi gillar att gå runt, spana in lite grejer. kanske slå oss ner på något fik, och då blir det en godsak. Sådant ger energi som måste förbrukas, annars hamnar det ju som en ring kring magen, du vet det där farliga stället för bukfett. 

Visst kan man åka kollektivt, det är dock ibland lite knöligt att förstå hur man skaffar biljetter. Och för att inte åka på en massa böter, så väljer vi ofta att promenera. Det kan, som jag beskrev ovan ibland bli lite långa promenader. Å andra sidan sover man ganska gott och ovaggat när man kommer hem. 

Resa och upptecka

Förr hade vi bilen med oss, när vi reste i Europa. Men vi har gått över till tåget. Det är betydligt enklare att åka tåg. Tågluffa. Du bestämmer vart du vill resa, skaffar biljetter. När du kommer fram så är det ofta i de centrala delarna av staden. Det är väl egentligen bara i Sverige som man fått för sig att placera tågstationerna ute på landet. Vi  bodde ett tag i Laholm, och där hade man flyttat ut stationen en bra bit utanför stadskärnan. Man lovade att det skulle gå bussar mellan stationen och stadens centrum. Problemet var att bussarna gick efter sina turlistor, och tågen efter sina, det fanns ingen synk, så skulle man åka tåg, så borde man ta bilen till stationen. När vi flyttade från Laholm, så hade man haft den igång i omkring 15 år. Då var dt något snille som kom på att man kanske skulle synka tidtabellerna. I Båstad, nästa station söderut, så flyttade man ju även den när tunneln genom hallansås var klar. Även där med löfte om bussanslutningar. De hade samma problem där, så båstadborna får säkert vänta i femton år innan deras bussar synkar. Knepig planering, måste  jag säga. Tåg är ju trots allt ett av de mest miljövänliga färdsätt vi kan resa med. Och att då försvåra för resenärerna, kan jag tycka är lite knepigt. 

Dresden ett eldorado för tågresenären

Vi besökte Dresden på vår senaste resa, och i den staden hade man tre stationer i relativa centrum. Det har vi lärt oss nu. Jag trodde att det fanns en centralstation, och så var det bara några mindre förortsstationer. Men så icke, första gången vi besökte Dresden, var bara för en övernattning, så då koncentrerade vi och på huvudstationen, och hittade en litet bed and breakfast i närheten. Andra gången tänkte vi kulmarknader så då hyrde vi en lägenhet, det visade sig att den låg nära en annan huvudstation, Mitte. Hade vi klivit av där, så hade det varit tre minuters promenad till vår lägenhet. Vi klev av på huvudstationen, och fick en timmes promenad. Tja man lär sig, hela tiden. Nu har jag till och med ett lämpligt hotell där vid station Mitte, för några hundralappar per natt. Sådant antecknar jag, för Dresden kommer med stor sannolikhet att få ytterligare besök av oss. Från Dresden kan du besöka både Bautzen och Meissen, två små egna städer som du åker S-Bahn till.Bautzen är ju där den första julmarknaden hölls 1384. Och lilla meissen, här har man en världsberömd porslinsfabrik, och givetvis en julmarknad. Rådhuset är omgjort till en adventskalender. Det finns många anledningar att besöka Dresden. 

Resa med tåg genom Europa

Nästa resa med tåg får bli höstresan 2023. Då har vi siktat in oss på Portugal, den södra delen mest. Där ska det vara varmt och skönt långt in på hösten. November kan vissa år räknas som sommarmånad, sådant gillar jag. Gå omkring i ett par shorts och kortärmad skjorta, då mår jag alldeles utmärkt. Så nu letar jag lägenhet och hur man reser dit vi vill. Portugal är lite svårt, det verkar som om Spanien och Portugal inte riktigt är överens om tågen, det finns knappast några tågförbindelser länderna mellan. Bussar går det ordentligt många, och om du hittar så går det flodbåt längs Duero, floden som går genom POrto i norr. Den floden ska börja i Spanien och man ska kunna åka på en alldeles underbar tur på floden och komma fram till POrto vattenvägen. Fast det kan ju tänkas vara lite synd, för POrto har ju en av Europas vackraste järnvägsstationer, klätt i massor med keramiska plattor, som ger en fantastisk bild. Om jag inte kommer med tåg till Porto, så ska jag i vart fall besöka den stationen. Porto får det bli några dagar, innan vi far vidare då med tåg, till huvudstaden Lissabon och även där blir det stopp några dagar. Jag vill gärna uppleva den staden, jag har läst en del, om allt fint som finns, nu ska det upplevas. Till slut får det bli någon plats längs algavrekusten där i södra Portugal. Då har man nära till den spanska solkusten, och vem vet, det kan ju bli besök även där. Åker man tåg, så behöver man inte bestämma hela resan med en gång utan man kan återkomma lite då och då med nya tankar. Jag måste säga att jag ser fram mot den resan, kanske avfärd i mitten av september. Vi får se.

Husvagnen lockar

Men innan den resan så är det en hel sommar i husvagn. Inte som på Böda, utan på en betydligt mindre plats, där vi inledde boendet i somras, då vi köpte husvagn. I år ska vi dra ut vagnen så snart det är möjligt, och bara njuta. Det brukar ju ibland vara riktigt varmt och skönt redan i Maj här på Gotland, och det ska vi verkligen utnyttja i år.